Dalapop har gått in med produktionsstöd för framtagandet av samlingsskivan Klubb Ohm 2005-2011. Comming Ohm Production och Erik Dåverud har samlat ihop 17 låtar från Borlänges elektroniska scen till en samlingsskivan som fungerar som ett viktigt kulturhistoriskt tidsdokument.
Så här beskriver Erik Dåverud produktionen och Klubb Ohm med egna ord.
Borlänge, december 2004. Insatserna mot kriminalitet och kaos hade gett resultat och nu hade våldet bytts ut mot ett tillstånd av apati och skenbart lugn. Du behövde inte längre vara orolig för att något otrevligt skulle hända när du gick ut. Inget trevligt heller. Allt var bara ljummen eurodisco och coverband.
Vid den här tiden hette Borlänges uteliv Bolanche, S2 och Flamingo. Vi hade många gånger känt att det saknades ett bra ställe att gå till – en plats med ny spännande elektronisk musik och där det fanns utrymmen både för att både prata, dansa och som hade väggar fyllda av projiceringar och alternativ konst. Där vakterna kunde handplockas av oss och där ägarna förstod vikten av att ha en nära relation med gästerna. Vi saknade helt enkelt ett ställe som vi själva skulle vilja hänga på. Vi som inte passade in.
Så vi åkte till skrotupplaget och köpte loss perforerade plåtar och skrot. Köpte in camouflagenät, tapetserade väggarna med svarta sopsäckar, lödde egna lampor och skaffade den största rökmaskinen som skymtat dagens ljus. Vi tog hit syntakter som Spetsnaz, Hype, 64 Revolt, men även andra alternativa artister som Deltahead och Bob Log spelade hos oss.
Och vår viktigaste regel var: Om något går fel – mer rök och stroboskop!
Men vi gjorde även andra saker – vi hade filmvisningar, matinéspelningar, skapade ett projekt tillsammans med Fornby textillinje, workshops i street art på biblioteket, guidad tur med Det spökar i Borlänge-konceptet, suspensionshow, releasepartyn och mycket mer. Vi skojade ofta om att ”Klubb” inte syftade på nattliv, utan på klubb som i Kalle Anka-klubben eller Fantomen-klubben. En möjlighet att kommunicera med likasinnade helt enkelt. I sex år, mellan 2005-2011, anordnade vi happenings av olika slag.
Vi är särskilt stolta över våra tre projektkvällar, då vi bjöd in Dalarnas alternativa electro- och indieakter. Precis som det är många som skriver dikter eller målar, utan att någonsin visa upp det för omvärlden, antog vi att det fanns många därute som skapade musik utan att få möjlighet till en scen. Varje artist fick femton minuter på sig att presentera sin grej. Ville man köra live, så var det okej. Ville man spela upp en ljudfil, så var det också okej. Oavsett om du ansågs vara rutinerad eller amatör fick du din kvart – så länge du skapat något som bröt av mot den rådande musikaliska normen.
I samband med projektkvällarna hade vi närvaron att samla in en låt från varje artist. I år är det tio år sedan just dessa projektkvällar, något vi firar med att sammanställa en samlings-cd (självklart finns den även på Spotify iTunes etc).
Det är ett tidsdokument, inte minst för den elektroniska undergroundscenen som sällan omnämns då det pratas populärkultur. För många av oss var dessa sex år en stor del av vår identitet och ungdom. Därför vore det också på sin plats att resten av världen fick ta del av både artisterna på skivan och berättelsen om det elektroniska motståndet.
